Kanske skulle man ta å sova lite?
Helgen har gått lite för snabbt tycker jag nog, har inte ens hunnit fatta att det var helg. I fredags skulle Tobbe ta hela natten och det var tänkt att jag skulle sova i Mions rum. Dels för att jag skulle få min första hela natts sömn på minst 10 månader, dels för att jag tror att jag kan vara delaktig i att Mion vaknar ibland. Har börjat lite smått med The No-Cry Sleep Solution och tycker mej redan se resultat, men man ska inte Sömn-logga förrän efter minst 10 nätter efter att man startat, så svart på vitt kommer resultatet dröja.....
Men åter till fredags-natten, det gick väl inget vidare. Pruttisen sov som en stock flera timmar (!) men sen när han väl vaknade framåt halv tolv eller vad hon kan ha varit, då var det bökigt att få honom komma till ro. Jag hörde hur han grät, hur Tobbe blev irriterad och till slut kom han och hämtade mej och jag fick ta över. Ungen var redan bra uppspelt då, så det tog ett bra tag innan han slutligen kom till ro igen.
Nästa försök blir väl till nästa helg kanske, då kanske sov-rutinerna funkar ännu lite bättre tack vare NCSS och det kanske funkar bättre då. Men Tobbe måste nog se till att skaffa sej lite bättre tålamod oxå, det här måste lixom funka! Jag börjar jobba igen om 3 å en halv vecka (YEY!) och andra veckan är det dax för övernattning....
I lördax var vi ute på Ekerö, huuuuuuuuur långt bort som helst, och tittade på när Christoffer red, han var superduktig! Vet inte om det var 5:e eller 6:e gången han red, men duktig var han!
Och dyker det upp nån efterlysning efter Världens/Sveriges snällaste människa ska vi nog nomminera Jeff. Han är verkligen så genomsnäll man bara kan bli och så osjälvisk. Han ägnar massa tid åt tex att träna Christoffers bandylag och med Christoffers dykning, han följer med ut när Christoffer och Bettina ska rida.... och jag tror nog i ärlighetens namn att han inte själv var så där superintresserad av att titta på.... men jag gissar bara.... Jag vet inte om han nånsin unnar sej själv nåt eller ägnar tid åt sej själv, jag har iaf inte hört honom säga det. Så jo, Jeff är nog världens i särklass snällaste! Heja Jeff!
Idag testade vi 6:an ute vid Ågesta, det var nog precis på håret vad vi orkar, för både jag och Tobbe var lite halvslut i benen när vi kom i mål. Men duktiga var vi, och jag börjar få upp flåset lite grann, går mycket bättre i Monster-backarna nu! Däremot passade Mion på att sparka av se båda sina mockasiner utan att vi märkte det, alla joggare som passerade oss i spåret frågade lite försynt om det var vi som tappat dom och på ett ungefär vart dom låg (ingen plockade upp dom och tog med sej... det skulle vi gjort...). Men vi orkade faktiskt inte vända tillbaka. Dessutom använder vi aldrig dom där mockasinerna egentligen, dom är lite för varma för att ha på längre stunder, men jag tyckte dom var rätt bra i bärstolen. Inga klumpiga skor som tynger ner benen, men ändå lite sula som inte glider av om Mion vill ha stöd med fötterna mot pinnarna undertill på ryggsäcken. Nåja, nån liten näbbmus kanske kan bygga bo i en av mockasinerna så kommer dom ju till användning :D
Sen testade vi cykla lite idag oxå, premiär för Mion i cykelstolen. jag har ju inte vågat prova än, eftersom jag själv känt mej (fortfarande en del om jag ska vara ärlig) lite osäker själv med cyklingen. Men nu testade vi alltså, Tobbe lånade Sebbes cykel så att han kunde följa med jämsides och kolla vad reaktionen blev. Och det funkade jättebra, så nu blir det nog till att ge sej ut å cykla lite oftare. Benen behöver bra mycket med träning om dom ska orka cykla till och från jobbet om 3 å en halv vecka (YEY!), vilket är tanken att dom ska!
Oj, nu blev det här alldeles vansinnigt långt, det var ju inte alls meningen.... skulle ju faktiskt krypa ner i sängen och sova lite hade jag planerat. Skulle egentligen bara lägga upp en bild på min lilla pruttis, så det är väl på tiden att jag gör det:
Gonatt nu på er. Imorgon är en ny dag, ber ni kvällsbön så hälsa från mej å be om solsken!
Men åter till fredags-natten, det gick väl inget vidare. Pruttisen sov som en stock flera timmar (!) men sen när han väl vaknade framåt halv tolv eller vad hon kan ha varit, då var det bökigt att få honom komma till ro. Jag hörde hur han grät, hur Tobbe blev irriterad och till slut kom han och hämtade mej och jag fick ta över. Ungen var redan bra uppspelt då, så det tog ett bra tag innan han slutligen kom till ro igen.
Nästa försök blir väl till nästa helg kanske, då kanske sov-rutinerna funkar ännu lite bättre tack vare NCSS och det kanske funkar bättre då. Men Tobbe måste nog se till att skaffa sej lite bättre tålamod oxå, det här måste lixom funka! Jag börjar jobba igen om 3 å en halv vecka (YEY!) och andra veckan är det dax för övernattning....
I lördax var vi ute på Ekerö, huuuuuuuuur långt bort som helst, och tittade på när Christoffer red, han var superduktig! Vet inte om det var 5:e eller 6:e gången han red, men duktig var han!
Och dyker det upp nån efterlysning efter Världens/Sveriges snällaste människa ska vi nog nomminera Jeff. Han är verkligen så genomsnäll man bara kan bli och så osjälvisk. Han ägnar massa tid åt tex att träna Christoffers bandylag och med Christoffers dykning, han följer med ut när Christoffer och Bettina ska rida.... och jag tror nog i ärlighetens namn att han inte själv var så där superintresserad av att titta på.... men jag gissar bara.... Jag vet inte om han nånsin unnar sej själv nåt eller ägnar tid åt sej själv, jag har iaf inte hört honom säga det. Så jo, Jeff är nog världens i särklass snällaste! Heja Jeff!
Idag testade vi 6:an ute vid Ågesta, det var nog precis på håret vad vi orkar, för både jag och Tobbe var lite halvslut i benen när vi kom i mål. Men duktiga var vi, och jag börjar få upp flåset lite grann, går mycket bättre i Monster-backarna nu! Däremot passade Mion på att sparka av se båda sina mockasiner utan att vi märkte det, alla joggare som passerade oss i spåret frågade lite försynt om det var vi som tappat dom och på ett ungefär vart dom låg (ingen plockade upp dom och tog med sej... det skulle vi gjort...). Men vi orkade faktiskt inte vända tillbaka. Dessutom använder vi aldrig dom där mockasinerna egentligen, dom är lite för varma för att ha på längre stunder, men jag tyckte dom var rätt bra i bärstolen. Inga klumpiga skor som tynger ner benen, men ändå lite sula som inte glider av om Mion vill ha stöd med fötterna mot pinnarna undertill på ryggsäcken. Nåja, nån liten näbbmus kanske kan bygga bo i en av mockasinerna så kommer dom ju till användning :D
Sen testade vi cykla lite idag oxå, premiär för Mion i cykelstolen. jag har ju inte vågat prova än, eftersom jag själv känt mej (fortfarande en del om jag ska vara ärlig) lite osäker själv med cyklingen. Men nu testade vi alltså, Tobbe lånade Sebbes cykel så att han kunde följa med jämsides och kolla vad reaktionen blev. Och det funkade jättebra, så nu blir det nog till att ge sej ut å cykla lite oftare. Benen behöver bra mycket med träning om dom ska orka cykla till och från jobbet om 3 å en halv vecka (YEY!), vilket är tanken att dom ska!
Oj, nu blev det här alldeles vansinnigt långt, det var ju inte alls meningen.... skulle ju faktiskt krypa ner i sängen och sova lite hade jag planerat. Skulle egentligen bara lägga upp en bild på min lilla pruttis, så det är väl på tiden att jag gör det:
Gonatt nu på er. Imorgon är en ny dag, ber ni kvällsbön så hälsa från mej å be om solsken!
* * *
Kommentarer
Trackback
