Så slutade jag "misshandla"...
Inatt avbröt jag "kuren", åtminstone på det sätt man "ska" göra den, dvs jag gav Mion nappen, en puss och klappade honom över ryggen för att lugna honom. Och det funkade mycket, mycket bättre! Så nu kör jag på min egen "kur" istället. Det tyckte Anna Wahlgren oxå att jag skulle göra.... Hon tyckte att jag "misshandlade" hennes metod. Här kan ni få läsa vad hon svarade på inlägget jag delade med mej av igår:
Jag förstår att du är helt uttröttad och benägen att ge upp (men vad är alternativet, egentligen
) och skulle vilja fråga om du har boken - Internationella Sova hela natten (Se förstasidan.)
Man kan inte kura särskilt lyckosamt, eller lyckosamt alls, om man inte förstår vad det är man gör och varför
Det är ungefär som att lära sig köra bil, vet du. Bilen kör sig inte själv och körkortet kommer inte på posten bara för att man anmält sig till körskolan. Det är så mycket man måste lära sig och framförallt förstå - hur trött man än är. Om man nu vill ha sitt körkort, vill säga.
Pluggar du bara in teorin ordentligt så står bilen och väntar körklar
Och massor med körskolelärare sitter då bredvid dig, här på forumet
Här följer inlägget jag skrev på forumet idag:
Jo, jag har boken och läst den både en och två gånger. Jag vill ju gärna följa kuren som den är beskriven, men känner mej helt värdelös för att det inte går! Att helt sluta buffa tredje natten var helt uteslutet. Att lugna endast med ramsa funkade inte alls utan gav mer eller mindre motsatt effekt varje gång.
Min son blir inte arg och protesterar inte endast, det hade jag väl kunnat acceptera. Men när han gråter uppgivet full av ångest och panik kan jag helt enkelt inte vända ryggen till. Då har jag väl kanske inte den säkerheten. Men det står ju i boken att barnen inte ska vara ledsna, det blir min pojke nästan direkt jag ska lämna honom. Och ja, jag kan skilja på hans olika skrik och vet vad som är vad och min pojke är rent olycklig...
Och slutligen då, det jag fick till svar:
Ja, då ska du naturligtvis inte försöka fortsätta. Att göra något som strider mot ens egen övertygelse om vad man egentligen vill innerst inne kan aldrig sluta annat än illa.
Välkommen tillbaka om och när situationen blir så ohållbar att du, om inte annat så för lilla barnets skull, anser dig så övertygad om att han behöver hjälp att du också kan ge honom den
Tills vidare är jag så fräck att jag ber dig stoppa undan boken och inte misshandla MITT lilla barn mera - själva Sova hela natten-kuren, som ska, anser jag, genomföras riktigt eller inte alls.
Med "riktigt" betyder bland annat att man ska kunna ge för barnet nöjaktiga svar, så att lättnaden infinner sig och därmed den goda sömnen. Ramsan är nyckeln. Lyckas man inte kommunicera med sitt lilla barn under och från och med andra natten på kuren, gör man det näppeligen senare heller.
Framöver kanske du vill göra en omstart. Då är du som sagt välkommen.
Alltså finns inget utrymme för individen i denna "kur", jag känner ju att man kanske måste se till den enskilda föräldern + barnet och därefter utforma metoden så att den passar just dom. Men det "får" man alltså inte göra, vilket stärkte min övertygelse om att lägga ner SHN och gå främst på min egen magkänsla, vilket jag kommer göra i fortsättningen. Jag kommer att uppdatera er om hur min egen kur går! Känner mej förhoppningsfull och självsäker! Heja mej!
Jag förstår att du är helt uttröttad och benägen att ge upp (men vad är alternativet, egentligen
) och skulle vilja fråga om du har boken - Internationella Sova hela natten (Se förstasidan.) Man kan inte kura särskilt lyckosamt, eller lyckosamt alls, om man inte förstår vad det är man gör och varför
Det är ungefär som att lära sig köra bil, vet du. Bilen kör sig inte själv och körkortet kommer inte på posten bara för att man anmält sig till körskolan. Det är så mycket man måste lära sig och framförallt förstå - hur trött man än är. Om man nu vill ha sitt körkort, vill säga.
Pluggar du bara in teorin ordentligt så står bilen och väntar körklar
Och massor med körskolelärare sitter då bredvid dig, här på forumet
Här följer inlägget jag skrev på forumet idag:
Jo, jag har boken och läst den både en och två gånger. Jag vill ju gärna följa kuren som den är beskriven, men känner mej helt värdelös för att det inte går! Att helt sluta buffa tredje natten var helt uteslutet. Att lugna endast med ramsa funkade inte alls utan gav mer eller mindre motsatt effekt varje gång.
Min son blir inte arg och protesterar inte endast, det hade jag väl kunnat acceptera. Men när han gråter uppgivet full av ångest och panik kan jag helt enkelt inte vända ryggen till. Då har jag väl kanske inte den säkerheten. Men det står ju i boken att barnen inte ska vara ledsna, det blir min pojke nästan direkt jag ska lämna honom. Och ja, jag kan skilja på hans olika skrik och vet vad som är vad och min pojke är rent olycklig...
Och slutligen då, det jag fick till svar:
Ja, då ska du naturligtvis inte försöka fortsätta. Att göra något som strider mot ens egen övertygelse om vad man egentligen vill innerst inne kan aldrig sluta annat än illa.
Välkommen tillbaka om och när situationen blir så ohållbar att du, om inte annat så för lilla barnets skull, anser dig så övertygad om att han behöver hjälp att du också kan ge honom den
Tills vidare är jag så fräck att jag ber dig stoppa undan boken och inte misshandla MITT lilla barn mera - själva Sova hela natten-kuren, som ska, anser jag, genomföras riktigt eller inte alls.
Med "riktigt" betyder bland annat att man ska kunna ge för barnet nöjaktiga svar, så att lättnaden infinner sig och därmed den goda sömnen. Ramsan är nyckeln. Lyckas man inte kommunicera med sitt lilla barn under och från och med andra natten på kuren, gör man det näppeligen senare heller.
Framöver kanske du vill göra en omstart. Då är du som sagt välkommen.
Alltså finns inget utrymme för individen i denna "kur", jag känner ju att man kanske måste se till den enskilda föräldern + barnet och därefter utforma metoden så att den passar just dom. Men det "får" man alltså inte göra, vilket stärkte min övertygelse om att lägga ner SHN och gå främst på min egen magkänsla, vilket jag kommer göra i fortsättningen. Jag kommer att uppdatera er om hur min egen kur går! Känner mej förhoppningsfull och självsäker! Heja mej!
Kommentarer
Trackback
