Det allra första inlägget!

Vad spännande! Så ska då även jag prova på det här med att blogga. Själv är jag ju så otroligt dålig på att orka läsa andras bloggar, så jag förväntar mig knappast att någon kommer följa min blogg med spänning och förtjusning. Jag tror att hela grejen med det här med bloggar är att det är ett forum att skriva av sig i, en dagbok samtidigt som det är klotterblocket brevid telefonen, väninnan att skvallra med och väggen att skrika in i när man är arg. Ja, vi får väl se om jag fastnar för det här eller om detta blir det första och enda inlägget.

Idag har vi husarrest. Fick en lapp i brevlådan i förra veckan om att det skulle komma några gubbar och byta blandare/munstycken i alla lägenheter. man  ombads stanna hemma den utsatta tiden, som är 7-17!! är det inte lite fräckt? Nu kan jag tillägga att vi bor i ett av 3 små hyreshus i ett villaområde. Husen har bara två våningar och jag gissar att det rör sig om max 30 lägenheter allt som allt. Ska det då vara så svårt att ge oss en lite mer exakt tid? jag skulle nöja mig med att veta om de skulle komma på förmiddagen eller eftermiddagen. Hur kul är det att sitta inne hela j***a dagen? Jag måste ju hur som helst ut en sväng med hunden nån gång mitt på dagen. Brukar ta dagens långis då, men får väl kapa ner den promenaden lite. Kommer dom till min lägenhet just då får dom nästan skylla sig själva.

Ja, det är väl lite tur i oturen att det kom en släng av vinter just idag. Bläää, vilket trist väder det är. Jag som trodde våren kommit.... men icke.


Jag tänkte avsluta varje blogg-inlägg med ett moraliskt dilemma och några kloka ord. Jag ber på förhand om ursäkt om jag skulle citera någon utan att skriva varifrån citatet kommer!

Dagens moraliska dilemma: Du sitter mittemot en kanske 14-15 åring tjej på tunnelbanan, ingen annan sitter i samma "sockerbit" som er, inte heller i "sockerbiten" brevid. Så ingen annan än du ser när flickan drar ut ett stort, kladdigt, rosa tuggummi ur käften och smetar ut det på sätet brevid sig. Vad gör du? Säger till eller låtsas som ingenting?

Dagens kloka ord, med tanke på lilla Engla och hennes stackars familj blir det istället en liten bit ur en dikt som jag läste i morse på Aff (där jag håller till rätt regelbundet). Dikten är skriven av signaturen jmn04:

Så farlig är nu världen
Så skrämmande och stor
Så hjälplöst liten är jag
Din skyddare, Din mor

PS Detta inlägg är skrivet den 9 april och inte i mars som det står..... har blivit något fel......

RSS 2.0